I folkviseton 

 

 

|D            E                  |D           E     |D             G             |E7A7 

1. (6/8) Kärleken kommer och kärleken går. Ingen kan tyda dess lagar,
      |Em            A7      |D             D7        |Em        A7        |D
men dig vill jag följa i vinter och vår och alla min levnads dagar. 

 

      |D           E           |D           F#7       |G             D               |E7   A7 

Refr. Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
      |E           A          |E7         A7          |D           Em             |A7 D
Min lycka är din, din lycka är min, och gråten är min när du gråter. 

 

2. Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark som sol över mörka gärden.  

 

Refr.